Att vara anhörig
Eftersom jag själv av naturliga skäl inte kan skriva en text ur anhörigperspektiv, har jag bett min mamma att göra det istället. Hon skriver såhär:
Läs mer...
Eftersom jag själv av naturliga skäl inte kan skriva en text ur anhörigperspektiv, har jag bett min mamma att göra det istället. Hon skriver såhär:
Läs mer...
För att kunna ge en mer helhetlig bild av manodepressiv sjukdom kommer jag framöver att ta in ett antal gästskrivare, som kan dela med sig av sina erfarenheter och upplevelser. Anton, 20 år, skriver om sitt första insjuknande vid 18 års ålder:
Läs mer...Till slut är det dags. Efter många års tvära kast mellan hopp och förtvivlan, flera läkare, flera felaktiga diagnoser och flera felaktiga preparat, så har du till slut fått den "rätta" diagnosen (hoppas du) och står nu inför ett viktigt val; Ska du ta den där medicinen de rekommenderar, eller inte?
Läs mer...Att få en diagnos är alltid förknippat med starka, och ibland oväntade, känslor. Man kanske känner sig lättad och hoppfull för den möjlighet till ett normalt liv och stabilt inre som en eventuell behandling kan komma att innebära. Man kan också känna sig rädd och förtvivlad ("Innebär detta att jag är galen?") och ha mycket svårt att acceptera sin diagnos. Oftast känner man sig nog förvirrad. Det är så mycket som ska smältas. Minnen ska gås igenom ("Var jag manisk vid det och det tillfället? När hände det första gången? Exakt vad i mitt förflutna har någon koppling till denna sjukdom?) och människor skall informeras (Vilka berättar jag för? Hur berättar jag? Hur kommer de reagera?) och behandling skall påbörjas. Det blir helt enkelt väldigt mycket på en gång.
Läs mer..."In some ways I feel like I have lived three lives; manic, depressed, and the real me sandwiched in between; only to be overshadowed by a person I am not." -Carol J Griffin
Att leva med de kraftiga svängingar i känsla och tanke som präglar bipolär sjukdom, är att ständigt tvingas omvärdera och kompromissa det sätt på vilket man ser sig själv. Det är svårt att hitta en identitet - och hålla fast vid den - i denna själens oupphörliga berg-och-dalbana. Precis som Carol J Griffin skriver i sin bok "Fragments of my life", känner jag på sätt och vis att jag har levt mer än ett liv, och att jag varit mer än en person. Det är svårt att hitta en tillräckligt stark grund för att bygga upp en bestående bild av sig själv.
-Camilla, man har misstänkt en tid att du lider av någon form av bipolär sjukdom. Vårt samtal idag tycker jag bekräftar den misstanken.
--Doktor S
Läs mer..."Encompass´d with a thousand dangers,
Weary, faint, trembling with a thousand terrors...
I... in a fleshly tomb, am
Buried above ground"
-WILLIAM COWPER (1731-1800)
Om mani ger själen vingar, är depressionen dess raka motsats; den är en stor, tung sten, bunden till ditt kropp och sinne, som oundvikligen sänker dig allt djupare ner mot en svart, utdöd havsbotten. Du fäktar med armarna, kämpar för luft, försöker ta dig upp till ytan igen, desperat att undslippa denna långsamma drunkningsdöd - men förgäves. Väl i depressionens klor är din egen möjlighet till påverkan väldigt liten.
Läs mer...
Tillståndet är så explosivt, så kreativt, så otroligt förföriskt, att jag mot bättre vetande ofta både saknar det och längtar efter det. Det är ett kraftfullt rus av total eufori och obotlig optimism. Tankarna är klara och snabba, energiresurserna outtömliga, och sinnesintrycken starkare än någonsin.
Läs mer...Hej på er alla!
Den här bloggen kommer att handla om mitt liv, i stort och smått; det liv som utspelar sig i djupa dalar, på höga berg, och på fast mark däremellan. Ett fantastiskt och fascinerande liv ibland, och andra gånger, inte fullt så fascinerande. Det kommer att bli en aktiv blog med känslor, minnen och funderingar i en salig blandning - jag hoppas att du följer med på resan och tycker om det jag skriver.
Läs mer...Powered by pLog