Fågel, fisk och mittemellan

Det är inte svartsyn, detta, utan klarsyn; förmågan att se livet i sin totala avsaknad av färger. Klarsyntheten är skoningslös och fruktansvärd, men den är åtminstone ärlig.

Det känns som om det val jag står inför är större än att bara sätta in medicin igen eller inte, snarare är det en fråga om huruvida jag är beredd att föra mig själv bakom ljuset för att uppnå bekvämlighet. Den vardagliga glädjen är ett välmående med skygglappar, ett enda långt motbjudande självbedrägeri. Vi spelar våra roller som om vi själv hade valt dem, pinsamt grundlurade av inga mindre än oss själva.

Jag ser inte svart nu, jag ser klart... På livet, på människorna, på mig själv. Det är ingen vacker syn, men det är bättre än att vara blind.