Tänkte bara logga in och skriva att jag lever och att jag är på bättringsvägen, tror jag. Eller också har det dåliga måendet bara antagit en ny form, jag vet inte riktigt. Hursomhelst så har den värsta orkeslösheten och apatin släppt, och de flesta dagar kommer jag upp ur sängen och får saker gjorda. Jag känner mig betydligt piggare nu, fast är istället mer ängslig och "nojjig", jag har en väldigt stark oro i kroppen, mest är jag rädd för att något ska hända mina hundar eller mina familjemedlemmar. Min fantasi är oändlig när det gäller att spela upp olika hemska scenarion i huvudet... Hur hundarna blir anfallna av andra hundar och lemlästade, hur de blir stulna, hur mina familjemedlemmar försvinner, mördas, hur huset bränns ner... Många nätter ligger jag bara och föreställer mig alla hemskheter som kan hända och "förbereder" mig själv, tänker ut vad jag ska göra i den och den situationen, ger varje tänkbar situation en plan A, B, C etc. Till slut är jag så uppjagad att jag tycker jag hör bilar stanna utanför huset (bor granne med några av mina familjemedlemmar) och hela tiden måste springa och kolla i fönstret, och när jag är ute med hundarna tycker jag ofta att jag ser lösspringande hundar, särskilt om det är mörkt. Det låter nog fånigt, och jag vet att jag har för livlig fantasi, men jag kan inte låta bli att skrämma upp och stressa mig själv. Nu sover jag lyckligtvis lite bättre på nätterna (som annars är värst, dagarna brukar vara helt ok) vilket gör gott.
Just nu medicinerar jag med litium (126mg, skall upp till ung. 300mg/dag), fluoxetin (20mg/dag), propavan (25mg/dag) och imovane (7,5mg som jag får delat till mig på psyk för några dagar åt gången). Ibland theralen 20-40mg/dag. Känner inte någon direkt effekt av medicinerna ännu, annat än att Imovane har hjälpt mig att få sova.
