Fågel, fisk och mittemellan

Nu är jag äntligen hemma igen, efter 14 dagars ofrivillig sjukhusvistelse som till större delen spenderades på psyk. avd. 2 i Borås. Där medicínerades jag inledningsvis med Apodorm, ett läkemedel i bensodiazepamserien, men vi satte ut det redan efter några dagar eftersom det föreligger en såpass stor risk för tillvänjning och beroende.

Vi försökte sätta in det antipsykotiska läkemedlet Seroquel som stämningsstabilisator istället för Litium, men de fick otäcka biverkningar i form av bland annat talstörningar (stamning, läspning, sluddrigt tal, ibland total oförmåga att tala) och kramper i tunga och ansikte, så vi (eller rättare sagt jag) beslutade att seponera efter bara tre dagar och istället börja med Litium igen.

Nu när jag är hemma medicinerar jag med Litium, Fluoxetin (som är den svenska motsvarigheten till Prozac), Lyrica, Propavan och Stilnoct. Lyrica är ett nytt antiepileptiskt läkemedel som visat sig fungera fantastiskt bra för människor med GAD- generellt ångestsyndrom. Till skillnad mot andra ångestdämpande läkemedel tas inte Lyrica vid behov, utan i förebyggande syfte. Eftersom Lyrica är såpass nytt och inte produceras av några andra företag som kan konkurrera ner priset, är det vansinnigt dyrt. Beroende på styrka och antal kan en förpackning kosta alltifrån 500kr till 3000kr.

I samband med läkarsamtal vädrades återigen misstanken om att jag, ovanpå min bipolära sjukdom, lider av en borderline personlighetsstörning. Jag vet inte vad jag själv tror och känner angående en eventuell borderlinediagnos, jag är för dåligt insatt i vad det innebär och i nuläget orkar jag helt enkelt inte "ta till" mig ännu en diagnos, med allt vad det innebär av självrannsakning och funderingar.

Jag funderar fortfarande lite över hur "öppen" jag ska vara här i min blogg angående vad som hänt de senaste veckorna och vad som ledde fram till min inläggning. Å ena sidan ogillar jag all censur och tabu kring ämnet psykisk sjukdom och vill inget hellre än bara spotta verkligheten i ansiktet på den oförberedda allmänheten, men å andra sidan känns det för privat och fortfarande för nytt för att jag ska vilja prata om det. Vi får se hur det blir.

Tills vi hörs igen, ha det så bra

/Camilla

Hej vänner i det bipolära cyber-Sverige!

Tänkte bara hälsa som snabbast att jag finns kvar här och kommer återuppta bloggandet vid tillfälle. Just nu ligger jag inlagd på psykiatrin i Borås enligt LPT - Lagen om Psykiatrisk Tvångsvård.

På sjukhuset har jag varit sedan torsdags förra veckan och på min nuvarande avdelning sedan i söndags, alltså en vecka. Jag räknar med att få stanna ytterligare någon eller några veckor.

Jag har prövat behandling med Seroquel som inte fungerade till belåtenhet, så just nu tar jag i medicinväg Fluoxetin, Amimox, Theralen, Lergigan, Imovane, Propavan och Stilnoct och det blir väl till att sätta in litium igen när överläkaren kommer tillbaka, alternativt pröva antiepileptika.

Det är bra med mig, det går framåt, jag försöker ta det dag för dag. Nu har jag börjat få lämna avdelningen tillsammans med anhöriga vilket är skönt.

Tills vi hörs och ses, stora kramar

/Camilla