Utredningen fortsätter...
Idag har jag varit hos psykologen för vidare utredning av personlighetsstörningar. Jag har hittills aldrig satt mig in i det där med personlighetsstörningar eftersom jag aldrig ansett det vara aktuellt för mig, anledningen till att jag överhuvudtaget efterfrågade en utredning var att en läkare oförsiktigt påstått sig misstänka borderlinestörning hos mig, något jag ville utesluta och kanske också motbevisa. Ett slöseri med psykiatrins resurser kanske, men det återstår att se.
Hursomhelst sökte jag information om personlighetsstörning för första gången idag, över internet, och döm om min förvåning när jag insåg att borderline bara är en i raden av många typer av personlighetsstörningar. Det finns narcissistisk, antisocial, paranoid, osjälvständig och histrionisk personlighetsstörning också. Ja, man lär så länge man lever.
Utredningar är alltid jobbiga att gå igenom, man blir tvingad att rannsaka sitt eget inre och sitt förflutna på ett sätt som man gärna hade sluppit. Det är också tröttande för huvudet med dessa oändliga frågor.
Hursomhelst, imorgon åker jag på en kryssning till Finland tillsammans med min sambo, min syster och hennes sambo. Det ska bli ett skönt avbrott i vardagen.
trevlig resa.
Skrivet av malla — 27 Nov 2007, 18:28
Jag har kontakt med öppenpysk varje vecka och får massa samtalsterapi i kombination med dagverksamhet i grupp för ungdomar med psykiska funktionshinder av olika slag. Jag har funderat mycket på det där med diagnoser av olika slag, hur de bedömer en personlighetsstörning och vad det i så fall skulle innebära att få den diagnosen. Blir hjälpen en annan? Får man nya mediciner? Annan terapi? Och rent praktiskt: hur går man till väga för att genomgå en sådan bedömning?
Jag frågar inte av nyfikenhet, snarare är det så att jag känner att min behandling stannat upp, att jag står kvar på samma ruta och stampar utan att komma vidare. Kanske kan en utredning av något slag hjälpa mig vidare?
Skrivet av Fialicious — 17 Apr 2008, 15:17