Det sjuka och det friska
Så länge jag kan minnas har jag slitits mellan två världar. Två öden, om man så vill, eller två identiteter. Det har hittills varit omöjligt för mig att helt överge någon av dem, istället svajar jag mellan dem som en osmidig lindansös på sin lina, kränger från den ena sidan till den andra. Mellan det som är friskt och det som är sjukt.
Många gånger möter jag galenskapens söner och döttrar och gemensamt för många av dem är att de lever i sjukdomens skugga, de är sin sjukdom. Jag har varit där jag också, vid ett flertal tillfällen. Jag har blivit ett med depressionens mörker och jag har hängett mig fullständigt åt manins ljuva vansinne. Jag har komprimerat mig själv till en sjukdom och en psykisk otillräcklighet och därmed - helt omedvetet - ökat avståndet mellan mig själv och mina medmänniskor, mellan mig själv och samhället jag lever i. Jag har inte ansett mig behöva leva efter samma regler som friska människor därför att jag inte varit frisk. Jag har istället levt i en slags parallell värld, där min insyn i normala människors liv bara varit fylld av avund. Jag har hela tiden understrukit min egen otillräcklighet. "Jag kan inte, klarar inte, fixar inte, vet inte hur man gör, är oförmögen, vågar inte, förstår inte, vill inte, orkar inte".
Nu är jag evigt trött på att vara sjuk. Jag är beredd att lämna min tidigare otillräcklighet bakom mig för gott och äntligen våga ta språnget ut i den riktiga världen. Visst kommer det ta tid för mig att lära mig vara människa, en hel människa, men jag är övertygad om att det är värt alla ansträngningar. Jag tänker aldrig mer leva i skuggan av en sjukdom.
Hej på dig lill nissen...
Ville bara säga, ändra dig inte för mycket...
Du är ju helt underbar!!
Kram Annelie
Skrivet av Nissen... — 11 Mar 2008, 23:20
Love you darling!! Och jag saknar dig så!
Kramar om massor!
Skrivet av Malin — 12 Mar 2008, 15:42
Välkommen:) Love you!
Skrivet av Mamma — 14 Mar 2008, 20:10
Det var otroligt tänkvärt det du skrev, framförallt om den parallella världen. Läste det igår och har funderat på det idag, och var tvungen att gå in på din sida för att läsa det en gång till...
Med den insikten kommer du långt! Lycka till !!!
Skrivet av Lisa — 16 Mar 2008, 19:11
Tappa inte taget, kämpa på. Du skriver otroligt gripande, med tårar i ögonen läser jag det du skriver. Förlorade min pappa för 3 år sedan efter att han inte längre orkade leva med all ångest han hade inom sig. Det finns många människor som inte kan eller vill förstå hur det är att leva med en sådan här sjukdom, det är människor som man ska lämna bakom sig. Glöm aldrig att du är unik, hur ensam du än känner dig så är du alltid älskad.
kram o lycka till.
Skrivet av kikki — 28 Apr 2008, 20:22
tack för det du skrev, jag känner igen det så, jag önskar så att jag kommit lika långt som dig i min sjukdomsinsikt..är nydiagnosticerad med bipolär 2, efter 20 år av berg å dalbana och har just nu väldigt svårt att separera 'mig' från sjukdomen........har inte läst hela din blogg, och orkar inte just nu, men ska försöka göra det framöver....kram charlotta
Skrivet av skogshuldran — 15 Maj 2008, 14:11
ville bara tacka för en bra träningsstund... det hade varit kul om vi kom igång... Vi kan ju peppa varann. // kram Annelie
Skrivet av Annelie — 15 Jun 2008, 19:19
Jag vill bara säga att du skriver otroligt målande och fint, du har förmågan att gripa tag.
Förstår att vardagen är en kamp för dig och jag önskar dig all lycka!
Skrivet av Annika — 12 Aug 2008, 20:35
Hej!
Nu finns det ett RSS-flöde för oss som bloggar med eller om bipolär sjukdom där du är med! Hoppas att det kan sporra dig till att börja uppdatera igen =)
SE:
http://bippoqueer.wordpress.com/2008/10/06/bippo-bloggar-om-bipolar-sjukdom/
för olika möjligheter att sprida flödet och t ex lägga det på din blogg.
Skrivet av BippoQueer — 06 Okt 2008, 23:29
måste bara påpeka att du skriver väldigt bra och upprätt om ditt liv, intressant läsning. jag brottas själv med psykisk sjukdom (fast dem har valt att kalla mig borderline) och känner verkligen igen mig.
är också evigt trött på att vara sjuk...att fastna i sin sjukdom. att bli sin sjukdom. men det kanske kommer en förändring. du verkar vara på god väg!
Skrivet av Lina — 23 Jan 2009, 13:02
Du skriver så klokt,det är nästan man blir kär i dig.Jag känner mig som en diagnos,inte som mikael.Han har sjukvården raderat bort,och gett en lämplig medicin på någon lämplig diagnos som är mode idag.Jag tror dom,läkemedelsbolagen hittar på diagnoser och sjukdomar så dom kan tillverka nya läkemedel.Det dom sysslar med är kemisk lobotomi.KÄMPA på,det finns ett liv bortom,piller och psykvård/Kram Mikael
Skrivet av mikael wijk — 08 Jun 2009, 19:24